Tumblr och te
I helgen drog jag på mig en rejäl förkylning, kanske till och med halsfluss, som jag sedan dess försökt bota utan vidare lycka. Veckan har ändå fortskridit i behaglig hastighet med vänner, många ord som skrivits ned och en del eftertanke. Eller ja, först kom eftertanken och sedan kom orden, eller så kom dem kanske samtidigt. Denna vecka har inget speciellt hänt, förutom att jag blivit anställd på Island. Det känns skönt att ha en plan för framtiden, att veta att jag inte kommer vara sysslolös.
Inom mig är det ett lugn för tillfället, något som är näst intill sällsynt i mina känslostormar. Jag konsumerar te och fördriver tid på tumblr, trött efter en sömnlös natt och njuter av sovmorgon. En betydelsefull vän som bor i utlandet höll mig från sömn inatt då vi talade om relationer och liknande. Relationer som är så svårt, flera människor som ska fungera ihop och försöka att inte såra varandra, försöka att anpassa sig till varandra. Att vara i en relation (alla sorts relationer) skrämmer mig. Att vara nära en annan individ, att själv skada och på samma sätt bli förstörd av andra. Kanske är det för att jag lätt hamnar i konflikter genom naivt tänkande, kanske är det för att jag har sånt fruktansvärt känslosvall, som jag upplever relationer så påfrestande. Samtidigt är ensamheten det jag fruktar mest, isolation och frånvaro av de människor jag älskar. På något sätt lyckades jag inatt göra det jag alltid gör, klänga mig kvar vid en destruktiv relation som borde avslutats för flera år sedan. Men vad annat kan jag göra när denna människa är mitt livselixir? När han förstår mig bättre än jag själv gör, när han älskar mina brister och avgudar mitt väsen. Jag vill tro att destruktivitet är nödvändig för att en relation ska kunna blomstra och uppnå sin fulla potential, att en stormig relation är vacker. Vi är vackra tillsammans. Vi uppbringar det bästa och värsta hos varandra, vi förstår varandras brister, vi vet att vi inte är perfekta ihop. Är inte det vad relationer egentligen handlar om? Vi kanske inte ens är destruktiva i helhet, vi kanske bara är oss själva- anpassar relationen efter oss, istället för att försöka passa ihop i en samhälleligt konstruerad "perfekt" relation.
Lite såna där tankar som fastnat under sin resa genom min hjärna. Hejsvejs