140314
Den 14e mars 2014 vaknade jag med halsont, feber och en redlig sömnbrist. Det var strålande sol ute och Tussen höll mig sällskap i min misär. Pannkakor gjorde dagen uthärdlig, men allt jag egentligen längtade efter var att dränkas av melatonin i det härliga vårvädret. Jag minns att Sigge kommenterade att min stämma påminde om en hårdrockare som tagit en eller två glas whiskey för mycket i sitt liv (och alldeles för många droger). I mitt rum stod fortfarande garderoben kvar, bara några veckor senare fick jag psykbryt och flyttade den (själv??!!) ut i hallen, där den fortfarande står fylld med Victoria secret produkter som jag då ville visa upp och idag funderar över varför i hela friden det kändes nödvändigt. Den 14e mars 2014 var hela min värld i förändring, nya och spännande relationer begravde gamla och destruktiva- trodde jag. Om bara några veckor skulle allt förändras och mitt känsloregister beprövas liksom många gånger tidigare, men det kanske är en del i att vara mig, att vara Beatrice.
Den 14e mars 2015 sitter jag i samma säng och vill ut i samma vårväder. Jag har ont i halsen, men varken sömnbrist eller feber. Idag försöker jag att komma ikapp med allt studerande jag så länge förskjutit. Jag tänker tillbaka och reflekterar över individen som är jag för ett år sedan och vet att jag förändrats så mycket och så lite. Livet är som alltid stormigt, men jag har nog kommit att acceptera det. Förra året hade jag inte samma framtidsångest som idag, men det är kanske en del i att lämna den trygga plats som skolan varit.