Häxan från Portobello
Under höstlovet läste jag denna underliga bok av Paul Coelho och åh vad den var fin. Fängslande berättande och flyktiga ord slukade mig, jag fastnade och läste långt in på nätterna. Jag tror att igenkännande i huvudkaraktären blandat med en nyfikenhet över hur sjutton boken skulle sluta fick mig att förbise klockans tickande och fly sömnen. Att lämna Athenas värld för läroböcker verkade omöjligt och under några rofyllda timmar lämnade mitt inre verkligheten. Jag tror att vi behöver mer sådant i våra liv där sekundvisarens danser är som en piska mot människans bara hud. Vi behöver undanflykter och fantasivärldar för att orka med den stressande vardagen. Kanske är det ett tecken på att förändring vore att föredra, men innan det sker rekommenderar jag starkt denna bok för alla som behöver en utväg.