En regndag i slutet av mars
Tiden tog mig till ett halvår senare, sedan senast jag skrev någonting här. Jag hann med mycket under en tid som känns kortare än 6 månader och mitt äventyr på vulkanön mellan Amerika och Europas fastland övergick till en praktikplats på en herrgård vid den Irländska landsbygden. På ett stuteri. Sedan blev jag kär i en holländare på ett hostel i Dublin, fick influensa när Sverige blev hemma igen och började studera på universitet. Kreativt skrivande.
Kent skulle sluta och tårarna rann i takt till Kevlarsjäl samtidigt som Maggio släppte en singel som kanske handlar om mig, det låter så ändå. Jag började arbeta på en särskola och sakta kommer vårens årstid tillbaka. Mina dagar blir i stallet eller ihop med Mira, vi vill flytta ihop. Det blir nog så i början av maj, hoppas jag. En vegetarisk kokbok blev min på mellandagsrean men jag kan fortfarande inte tillverka mer än pasta med tomatsås, eller gröt. Därför hackar jag grönsaker och diskar, när Mira blandar ingredienser som blir till en måltid. Vi umgås ofta och mycket, vi hör ihop. Till sommaren, i juli, lämnar vi hemma och rör oss till Toscana. För att skriva och njuta, vila och äta gelato.
Min lillebror bor i Umeå och de dagar han kommer hem är värda allt.
Våra vänner fyller 20 nu, födelsedagspresenter är vår expertis.
När det nya året kom lämnade jag hemma igen, för Amsterdam och holländaren.